dagens fråga

i en ny låt med sahara hotnights lyder en textrad ungefär såhär: "you think my nerves are out of steel and my heart's out of stone" och jag tänker, om det ändå vore så.
alla som känner mig vet att jag är en mes och de få som inte har sett mig gråta offentligt kan räcka upp en hand. så tänk om man kunde ha nerver av stål (dock är ett hjärta av sten kanske inte att eftersträva), att klara av att säga hejdå till nån som ska resa bort utan att grina hela vägen hem, att bara kunna skaka av sig saker, inte tänka sorgliga tankar hela tiden.
det vore skönt. men samtidigt, är det inte en bra egenskap att vara sentimental? jag kan inte bestämma mig, men brukar iallafall tänka att de andra i tunnelbanevagnen inte bryr sig om man snyftar eller inte. jag har aldrig varit med om att en annan passagerare frågat mig/ngn annan hur man mår eller försökt trösta, och jag vet heller inte hur jag skulle reagera om så skedde.

så dagens fråga lyder: hur skulle du reagera om något bredvid dig på bussen grät?
skulle du mind your own business eller låna ut en axel att snora på?