dagens fråga

i en ny låt med sahara hotnights lyder en textrad ungefär såhär: "you think my nerves are out of steel and my heart's out of stone" och jag tänker, om det ändå vore så.
alla som känner mig vet att jag är en mes och de få som inte har sett mig gråta offentligt kan räcka upp en hand. så tänk om man kunde ha nerver av stål (dock är ett hjärta av sten kanske inte att eftersträva), att klara av att säga hejdå till nån som ska resa bort utan att grina hela vägen hem, att bara kunna skaka av sig saker, inte tänka sorgliga tankar hela tiden.
det vore skönt. men samtidigt, är det inte en bra egenskap att vara sentimental? jag kan inte bestämma mig, men brukar iallafall tänka att de andra i tunnelbanevagnen inte bryr sig om man snyftar eller inte. jag har aldrig varit med om att en annan passagerare frågat mig/ngn annan hur man mår eller försökt trösta, och jag vet heller inte hur jag skulle reagera om så skedde.

så dagens fråga lyder: hur skulle du reagera om något bredvid dig på bussen grät?
skulle du mind your own business eller låna ut en axel att snora på?

när vi ändå är igång

så kan vi ta med en annan bra låt.

marits version av justins my love

lyssna bara, strunta i videon, det hänger inte samman.

vill ha!

Kiss me Kate

här är en liten film från TopShop som visar Kate in action. det känns så ovant att se henne prata, röra sej, agera. jag är så van vid att bara se henne på foton. nu hör jag hennes röst. inte för första gången, men det känns ändå ovant.

az

säg vad du vill om lindsay lohan, men ofta får hon till det bra stilmässigt. visst att hon har en stylist och inte jag, men ett bevis är den här bilden. snyggt, men inte bara snyggt utan lite attityd också. det gillar vi.

cam

premiärinlägg!

dagens låt är acceptable losses med lisa miskovsky (och ja, jag vet att du inte kommer gilla det az). men man kan se det som en hämnd för den där fruktansvärda bilden på mig du lagt upp! är den från trädgården i somras? hursomhelst, TA BORT DEN!

cam

kärlek som aldrig svalnar...

medans min kärlek till Marit Bergman är villkorslös, jag älskar i princip all hennes musik(det har jag nog gjort ända sen hennes cover på highway to hell) så är mitt förhållande till Sahara Hotnights mer kluvet. när jag o Milla var unga på 90-talet så var nyanlända nummer av tidningen Darling i skolbiblioteket små höjdpunkter. eller det är så jag minns det i alla fall. eller vill minnas det. hursomhelst, Sahara Hotnights och the Donnas figurerade ständigt i Darling och jag(och Milla också, tror jag) gillade verkligen båda de banden. vi var väldigt inne på rock chick-looken. förvisso en väldigt snäll variant eftersom vi var 2 mesar, men ändock så var vi rock chicks. klädseln bestod slitna jeans, snygga t-shirts med tryck på och coola accessoarer. tjejer som spelade gitarr var det coolaste som fanns. vi med för den delen =) men efter ett tag så dog vårt intresse ut. både the Donnas o Saharorna kändes trötta o ointressanta och hip hop o annat verkade plötsligt roligare.

nu känns Sahara Hotnights kul igen. eller det kändes dom i och för sig i och med förra skivan. men den orkade jag inte bry mej om. "cheek to cheek" bryr jag mej däremot om. riktigt bra låt! och plötsligt har jag fått upp peppen för deras nya skiva. funderar på att till och med köpa den istället för att be nån stackars sate ladda ner den åt mej...

varför ser inte jag ut såhär i solen? en stilla undran bara...

wanted

ska inhandlas få fort CSN kommer in på kontot!

all the ladies, if you feel me...

den låten som går varmast i min ipod just nu är Beyonce - Me, myself & I. det är nog min favoritlåt med henne, gillar texten och sättet hon sjunger den på. hon är arg, men inte ilsken. mer lite coolt bitter och medveten om att han kommer få sin hämnd. men det som lyfter låten ett snäpp, det som gör den gudomlig är videon. den är inte sådär typiskt Beyonce-skrikig. lite lågmäld, har mättade färgtoner, det är mörka utrymmen.

och Beyonce, hon ser fantastisk ut! i kort page, svart tröja o jeans. i slarvigt uppsatt hår, galaklänning o päls. i lugg och med snygga svarta tights o högklackat på en divan. oooh i love it!

för de som inte sett den o för er som vill sen den igen, här är den www.youtube.com/watch?v=N2B_oRWG7_A

grattis Marit!

det tog ELLE-redaktionen flera år att inse något som jag & Milla tyckt sen tidernas begynnelse : att Marit Bergman är Sveriges bäst klädda kvinna. det är förmodligen få artister som påverkat min klädstil så mycket som Marit. det syns inte så mycket, men hon är en av faktorerna till att jag har jobbat mig bort från jeansträsket och börjat köra mer klänningar och kjolar.jag skulle ljuga om jag sa att jag gillade alla Marits kläder och stilar, det gör jag inte. men jag avgudar hennes personliga stil som känns väldigt egen, utan för att hon för den skull ser utklädd ut. det är ingen Kate Moss/Sienna Miller/Mischa Barton/Ashley & Mary-Kate-stil, den är snällare och sötare utan att se mesig eller tantig ut.

så tack Marit, du förtjänar verkligen det här priset!

Tomas & jag

dåså. nu är det gjort. jag har köpt mitt livs första second handplagg. det blev, som ni ser, en klänning. först var den lång, ända ner till anklarna. när jag hade på mej den och hade håret utsläppt samtidigt var jag läskigt lik Tomas Di Leva. men nu har jag sytt om den, den sträcker sig till mitten av låren. om man ser mej i den med håret i snedbena o tofs, massa svart kladd runt ögonen, kolsvarta strumpbyxor och högklackade skor och kisar samtidigt, så skulle man faktiskt tycka att jag ser jävligt snygg ut på ett 60-talssätt.