medans min kärlek till Marit Bergman är villkorslös, jag älskar i princip all hennes musik(det har jag nog gjort ända sen hennes cover på highway to hell) så är mitt förhållande till Sahara Hotnights mer kluvet. när jag o Milla var unga på 90-talet så var nyanlända nummer av tidningen Darling i skolbiblioteket små höjdpunkter. eller det är så jag minns det i alla fall. eller vill minnas det. hursomhelst, Sahara Hotnights och the Donnas figurerade ständigt i Darling och jag(och Milla också, tror jag) gillade verkligen båda de banden. vi var väldigt inne på rock chick-looken. förvisso en väldigt snäll variant eftersom vi var 2 mesar, men ändock så var vi rock chicks. klädseln bestod slitna jeans, snygga t-shirts med tryck på och coola accessoarer. tjejer som spelade gitarr var det coolaste som fanns. vi med för den delen =) men efter ett tag så dog vårt intresse ut. både the Donnas o Saharorna kändes trötta o ointressanta och hip hop o annat verkade plötsligt roligare.
nu känns Sahara Hotnights kul igen. eller det kändes dom i och för sig i och med förra skivan. men den orkade jag inte bry mej om. "cheek to cheek" bryr jag mej däremot om. riktigt bra låt! och plötsligt har jag fått upp peppen för deras nya skiva. funderar på att till och med köpa den istället för att be nån stackars sate ladda ner den åt mej...
No comments:
Post a Comment